Känner att jag är på väg in i ännu en ångestattack. Vet inte vad jag ska göra.
Försökte prata med min pappa om att jag kände mig sjukligt stressad men han sa att det är för att jag prioriterar fel.

Jag får skylla mig själv helt enkelt.

Vet inte vad jag ska göra. Det blir svårare att andas och jag har ont i hela kroppen. Hur fan ska jag kunna sova nu?
Ska dessutom jobba imorgon. Hoppas att jag mår bättre då.



--

En klasskompis till mig sa att jag borde säga upp mig. Vi känner varanda inte så bra, men han ser att jag mår skitdåligt av det.
Min psykolog säger detsamma. På varje möte tar hon upp det att visst, det är bra på CV:t, det ger pengar och erfarenhet - men till vilket pris?




Nej. Nu klarar jag inte av att srkiva längre. Fingrarna skakar. Hela jag gör det. P-a-n-i-k!


Kommer gråta mig till sömns inatt. Ni är som enda som vet om det.
Min familj fattar inte hur dåligt jag mår.
Japp. Nu kommer tårarna. Ser inte vad jag skriver.


God natt.

Som ni kanske märkt så har bloggen tagit en vändning.

Från att tidigare ha målet att bli ohälsosamt smal, till att älska sig själv och bli hälsosam.

Jag vet att dem flesta av er vill bryta er ut ur den onda cirkeln av äs-träsket. Jag hoppas att ni vill få en ändring, NU! Förhoppningsvis kommer jag att kunna uppmuntra några av er till detta, och jag ställer gärna upp och lyssna på er om ni behöver prata.

Ni kan maila min på [email protected]


Kram på er!

♥♥♥

Jag utmanar er alla(!) att minst två gånger om dagen ge er själv komplimanger.




Prova i en hel vecka att;
Det första ni gör när ni vaknar och det sista ni gör innan ni somnar, är att säga högt till er själva någonting bra om er själva. Tex "jag är grym, och duger precis som jag är".

Chefen kom på fittarbetsledaren på bar gärning när hon idag började skrika på mig för att jag gjorde fel(världens mest obetydliga fel dessutom), hoppas att hon får sparken snart.

Jag har bara fått i mig en frukost bestående av två mackor, en kiwi och en passionsfrukt.. Så typ 350 kcal.
Borde äta någonting mer men jag är varken sugen eller överdrivet hungrig.

Jag har lipat sönder idag och funderat på om jag ska börja med antidepressiva... Har inte väldigt mycket livslust kvar. Just nu känns det som att det kvittar om jag skulle vakna imorgon eller inte.

Mina föräldrar får hit gäster vilken sekund som helst nu. Jag hatar dom. Och deras barn. Allihop. Varje gång vi umgåtts(flera gånger per år, under hela min barndom) med dessa familjer(5 familjer totalt), så blev jag alltid utanför. Jag har alltid blivit utstött för att jag var näst yngst, så jag tvingades vara med den yngsta av dem alla. Den mest bortskämda, vidriga unge ni kan tänka er. Usch. Jag hatar dom alla. Och deras jävla fittbarn.
Jag tänker inte hälsa på dom. Jag ligger inne i mitt kolsvarta rum(jag älskar att inte ha några fönster) och ska stanna här hela kvällen och natten.

Ikväll ska jag titta på det nya supernatural avsnittet. Den sjätte säsongen har ju satt igång nu! (Dean är ju inte lite het, hade ALDRIG bangat honom. mums.)

Jag ska också titta på Last song och Music and lyrics. Och glömma bort mitt liv. Om så bara för en stund.

Svar till Anonym;

Jo, den andra bloggen finns kvar, men tidigare idag så gick det varken att gå in på den, eller denna heller för den delen. Nu ska det funka igen! Det funkar för mig iaf :)

Nu har jag en sådandär dag. Den värsta sorten. Den sorten då jag bryter ihop. Då jag inser hur jävla dåligt jag faktiskt mår, hur jävla värdelös, oönskad och tråkig jag är.

Nu är länken borta. Om du inte hann med att se den, maila mig på [email protected] och berätta varför du vill ha bloggadressen, och du får väldigt gärna skriva lite om dig själv också.

Skulle vara roligt om ni som vart inne på bloggen kunde säga ett par ord vad ni tyckte!(fast jag vet, bloggen har knappt hunnit sätta igång, höhö)