Hahahahaha jag fattar ingenting. Ställde mig på vågen.

Hoppades på att jag skulle ligga precis under 60 kg så jag äntligen skulle få se 5an i början av min vikt.

Ställde mig på vågen som visade 58.8 kg. Haha vad händer? Rasar ju fasen i vikt. Har till och med ätit 2 godispåsar denna veckan.


Det var till och med en kompis igår som sa "du har gått ner i vikt". Det var inte en fråga utan ett påståenda. Och hon har ju rätt. Har ju fasen gått ner över 7 kilo nu på bara några månader!

Ja, klart som fasiken att jag är livrädd för att ramla ner i ätstörningsträsket igen. Har kämpat med det i över 3 år nu. Men jag gör mitt bästa för att må bra både fysiskt och psykiskt.

Har ökat min dos på antidepressiva dessutom. 100 mg/dag... Så blir inte lika lätt fylld av panikångest om jag äter någonting onyttigt eller liknanade.. Dåligt samvete kan jag iof få.

Nu går det bra. Maten går bra, träningen går bra. Jag mår bra.

Tränat 100 minuter denna veckan(mån&tis) varav 85 minuter vart intensiv träning. Imorgon går jag i skolan i 9 timmar(SJUKT!) så jag kommer nog passa på att ta vilodag då, men sedan blir det träning torsdag, fredag och söndag.

07:00	Frukost				Fett: 2 g	Protein: 32 g	Kolhydrater: 9 g	188 kcal
					» 250,0 gram Kvarg färskost 1% fett Kesella lätt 188 Kcal

12:14	Frukost				Fett: 10 g	Protein: 13 g	Kolhydrater: 17 g	214 kcal
					» 52,0 gram Ägg rått 73 Kcal » 125,0 gram Havregrynsgröt på fiberhavregryn 81 Kcal » 100,0 gram Mjölk 3% fett 60 Kcal

Som sagt. Det går stadigt nedför och jag kämpar för att äta tillräckligt mycket! haha. gotta love it!

Idag har jag dokumenterat ALLT jag har ätit, vägt det och lagt in på matdagboken så jag kan se kalorier, antal protte, kollisar och fett jag fått i mig.

Jag har KÄMPAT med att få i mig allt, och ändå kommer jag inte upp i tillräckligt många kalorier, då är det ändå frukost, lunch, middag och två mellanmål. Jag har middagen och ett mellanmål kvar som jag måste trycka i mig för att få i mig hyffsat mycket ändå.

1020 kcal. Och jag har kämpat mig upp dit. Sjukt. För ett år sedan skulle jag kämpa för att komma under den siffran. Men jag vill äta ordentlig, jag vill ji bli hälsosam. Synd att det ska vara så jävla svårt bara!!!
Jag vill få i min MINST 1500 kcal/dag men jag kommer inte kunna få i mig mer än de 1020 kcal...
Sjukt... Sjukt......

Har fått ett par kommentarer om att jag ska ta det lugnt och så vidare, men för er som inte följt mig under min resa vet ju såklart inte att jag mår otroligt mycket bättre nu än på flera år(när det gäller ätstörningen).

Har gått igenom flera olika sorters ätstörningar. Det började med bantning(läs: svält) som förvärrades och ledde till bulimi som sedan blev lite bättre och därefter led jag av ortorexi men idag känner jag mig nästan(!!!) frisk.. Eller okej, de onda tankarna kring mat, kalorier, vikt osv kommer väl aldrig försvinna helt men det påverkar inte mitt liv på samma sätt längre.


Och läs noga: Jag är inte ute efter att bli underviktig, jag vill bränna fett och bygga muskler. Jag vill bli vältränad och hälsosam.


Jag kan mycket om näring och träning. Jag vet att jag ibland äter för lite men jag försöker att äta ordentligt varje dag. Svältningsdagarna är förhoppningsvis borta ur mitt liv för alltid.

Har knappt ansträngt mig, ändå har jag gått ner ännu ett kilo sedan jag vägde mig senast. 60,5 kg!
Snart har jag nått ännu ett delmål!

nuvarande BMI 19,8


känner mig dock fortfarande grovt fet. menmen... ingenting som inte tid, rätt kost och träning kan göra någonting åt!

Frukost: proteingröt med banan ~250 kcal
Lunch/Middag: kycklingsallad med pesto ~500 kcal
Kvällsmat: frukt & te ~200 kcal

Löpning(kort): -200 kcal

totalt 750 kcal

Exempel på hur en vardag kan se ut(kostmässigt)

07.00 Frukost: Svart kaffe, havregrynsgröt
09.30 Mellanmål: Proteinbar
12.00 Lunch: Kyckling, grönsaker
15.00 Mellanmål: Proteinpulver, frukt
18.00 Middag: Lax, grönsaker

Min pojkväns ex har alltid varit en stor peppkälla för mig. Jag har alltid haft strävan att vara snyggare, starkare, snabbare och bättre än henne på allt!

På senaste tiden har jag inte hört eller sett något av henne. Tills idag. Jag såg henne. Hon är skitnygg! Hennes kropp är nästan helt perfekt!

Sedan jag såg bilden har jag bara läst runt och planerat min kost framöver.

Nu ska jag nå min drömvikt. Jag ska bli perfekt. Snyggare än henne iaf.

Även om hon har mentala problem och har gjort några sjuka grejer mot mig så kan jag inte annat än att tacka henne i min tystnad. Hon peppar mig. Tack!

---

Jag tog kontakt med honom. Mitt ex. THE ex.
(Nej, jag och min pojkvän har inte gjort slut, och nej jag vill inte bli tillsammans med mitt ex...)

Men ändå. Vi pratade(chattade) lite.. Han var trevlig. Det verkar gå bra för honom. Jag är glad för hans skull. Har varit jobbigt att se honom go down the bad, bad road. Ni vet, slagsmål, droger osv...

Han sa att det var roligt att höra från mig och att vi får höras snart igen. Jag vet inte om det kommer ske.


Den första kärleken är ju alltid speciell, men kommer den pirriga känslan i magen, som man får när man tänker på honom, någonsin försvinna?

Jag älskar min nuvarande pojkvän(vi har snart vart tillsammans i 2 år, shit!) och jag kan inte se min framtid med någon annan än honom, jag vill ha hans barn, jag gifta mig med honom. Men...

Jag tänker fortfarande på mitt ex. När jag var tillsammans med honom(första gången) så var jag så förälskad att jag aldrig kände hunger. Jag kunde inte äta. SÅ förälskad var jag.
Så var det inte med min nuvarande pojkvän. Hade normala hungerkänslor som alla andra.

Jag drömmer ofta om mitt ex. För några dagar sedan drömde jag att vi träffades i ett klassrum på en bildkurs/matte E prov(drömmar don't make sense!). Vi gick sällskap hem från skolan och jag tog tag i hans hand. Han tittade på mig och jag såg att han var lycklig.
Jag följde med honom hem.
Han sa att han älskade mig. Jag kunde inte säga det tillbaka(i en dröm, jag kunde inte säga det för jag menade det inte!!) Jag bara kramade om honom och sa att jag aldrig kunnat sluta tänka på honom.
Jag kunde inte säga att jag älskade honom. För det gjorde jag inte. Det gör jag inte.

Varför kan jag inte sluta tänka på honom? I mina drömmar säger han hur mycket jag betyder för honom men jag konfirmerar det aldrig. Jag vill inte ha honom, men jag vill att han ska vilja ha mig. Jag vill att han ska tänka på mig lika ofta som jag tänker på honom. Men jag vill inte ha honom.