Minna
Träffa Minna!
Kommer bli första gången jag träffar en annan pro-ana.
(förutom LP som mer känns som en kär gammal vän♥)
vad kul :)
Åhh, gud vad roligt! Förresten, vilken stad bor du i? :)
Awe ni kommer nog trivas ihop , hon är wonderful :)
ha så kul ! Kram
Gahh, varför bor alla Anas i Göteborg? :(
Om jag har vägarna förbi, då vill jag också träffa dig :'>
Det är bara att försöka sluta äta. Finns vissa gånger jag failar och äter en pytteliten måltid men har aldrig ätit mer än det. går aldrig över 100-200 kalorier. 200 e max. Fast jag har ju alltid haft svårt att gå upp i vikt så jag antar att jag har lätt att gå ner i vikt då..sen brukar jag ju gå rätt mycket också när kroppen inte mår dåligt :)
kramkram!
kul ^^,
Åh, vilken härligt pirrig känsla det vore!
hur är det? :D
Jag förstår, jag förstår precis. årh. satsar man så jävla mycket och känner att man verkligen kämpat, och ser att resultatet blir åt helvete iallafall - då mår man skit. och ger upp allt. därav förstår jag att du släppte allt. Jag förstår precis, och det är fan inte roligt att ha det så. Men det gäller att inte ge upp! ge aldrig upp, gumman.
Och angående det andra du skrev: TACK! tack käraste down, men jag tror allvarligt inte att du ens SÅG mina ben. Geez, haha.. Det är bara massa svallvågor överallt och svämmar över där det bäst vill. Usch, jag avskyr vad jag gjort med dom. Men att någon säger sådär, gör mig så varm inombords och får glöden att sätta igång. Kanske finns det fortfarande hopp för mig med. Det var nämligen längesedan någon kommenterade att jag såg "smal" och fin ut.
Summa summarum; det är alltid lika roligt att höra det från någon man inte träffar varje dag. Alltid. Så tack, fina du. Och jag önskar att du kunde inse hur fin du är själv också. Dina ögon, din kroppsfigur, ditt sätt, din dialekt, ditt leénde. I could go on forever! du är helt sjukt söt, Down.
<3
och! angående alkoholen.. Fy vad hemskt att ha en pappa som har dom problemen! :( Just en familjemedlem, som man aldrig kan dra sig ifrån. Dom är liksom alltid där och man gör sig alltid påmind. Inte för att jag någonsin skulle lämna älskling, men jag har ju möjligheten om jag inte pallar det mer. (Iof hade jag aldrig kunnat slappna av på helgerna ändå, för att jag vetat att där inte fanns någon som höll koll på honom osv.. Men du förstår poängen!)
Men hur har du tacklat din pappa? har han blivit bättre eller sämre genom åren? hur ofta dricker han? får han hjälp..? och det är skönt att han inte blivit aggressiv.. det har inte pojkvännen heller, såvida ingen som står honom nära hamnar i trubbel eller så. Men vem får inte damp då? ja du förstår.. så det är inget fel med aggressiviteten, just att han blir så.. jobbig och inte minns någonting sen. klängig, okontrollerad.. otrygg.
usch.. gumman.